Många skriver till mig och klagar på att de känner sig ensamhet. Så har det låtit alla de år jag jobbat med vägledning. Man har ingen att prata med, ingen att umgås med, ingen att dela livets skeenden med, ingen att sällskapa med, man är ensam vid högtidsdagar, man drar sig för att åka på semester, man vill något mer än att stirra ut genom köksfönstret och höra klockans tickande. Man vill ta fatt i livet och få blomma ut i glädje med andra! Bejaka sina drömmar, längtan och ingivelser. Vara spontan och skapa magiska möten och minnen. Så om detta är berövat en människa kan där finnas djup sorg och ledsenhet.

Vi lever också med en myt att ”ensamhet kan göra dig galen” och vi är som kultur livrädd för ordet ”isolering”. Livrädda. Det anses vara det värsta straffet inom kriminalvården näst efter döden.

När nybyggarna från det omåttligt sociala landet Irland immigrerade till Amerika, uppstod problem. Irland med en kultur där hela deras livsuppehälle berodde på kontaktnät skapade över krogrundor och gemensamma kraftansträngningar inom jordbruket, möttes plötligt av helt andra livsbetingelser när de slog ner sina bopålar ute i Mid West enorma slättland.

Många mådde så dåligt att ett nytt psykologiskt fenomen myntades; Prairy Madness eller Prairy Fever. De stod inte ut med att de vidsträckta landskapen aldrig tog slut, att det inte fanns något att fästa blicken vid och en stor ensamhet ovanpå det. För det var mil till närmsta granne. Att vara en äkta irländare, som alltid hade nära till alkohol vid minsta tecken på ångest eller depression, alltid hade någon att skrocka med när tystnaden började krypa på, alltid hade någon vadslagning, tävling eller annat hyss och otaliga högtider med sång, dans och musik, fanns ingen eftertanke kring behovet av Zen.

Och vi är inte så olika irländarna; vi svenskar har våra egna distraktioner. Med vågen av sjukskrivningar som kom på 90-talet har vi fått lära oss behovet av Zen, mindfulness, yoga och meditation. Något som var otänkbart innan.

Vi kommer ju trots allt ifrån en kultur som bygger på distraktioner, där vi har dålig till ingen träning i att möta vårat inre och har vi inte de resurserna, kan ensamhet (eller prärien) bli en tuff utmaning.

När människor spontant försvinner ur ens liv

Ett annat scenario är att människor lixom ”plockas bort” ur ens liv av olika anledningar. Nån har flyttat. Nån har skaffat barn och har aldrig tid. Nån är mitt i någon livs-kris, nån har börjat plugga. Plötsligt har man ingen av de gamla kvar att ta en spontan fika med.

Samma kan hända med ens ursprungsfamilj. Det typiska är att man hamnar i en dispyt och har utvecklat en sån stark individualitet sen man flyttade hemifrån att viljan till att komma överens är minimal. Inte minst nu (2021) när så starka åsikter råder angående ”sprutan” och ”smittan” kan folk splittras och börja undvika varandra.

Vi skäms för att vi är ensamma. Vi kanske inte typiskt är bekväma med att äta middag ensamma på en resturang, resa ensamma, gå ut ensamma, se på bio ensamma. Och vi har associationer från när vi gick i skolan som barn, att det är oerhört negativt att vara ensam, att det är ett tecken på misslyckande och potentiell risk. Om någon såg en ensam i skolan kan man lätt bli hackkyckling för att man är sårbar och har inte stödet från gruppen som kan försvara en. Men är det så när vi är vuxna?

Att kunna hantera ensamhet

Ensamhet anses som ett folkhälsoproblem som kan öka riskerna för olika sjukdommar. Men beror det på att det är skadligt att vara ensam, eller beror det på att vi är så dåliga på att vara ensamma? Jag skulle argumentera för den sistnämda.

Jag uppfattar att vi behöver vara mera alena nu. Vi är många som är mitt i ett andligt uppvaknande. Det sker stora skiften inom oss på energinivå som är oerhört krävande för kropp och sinne. Vi är därför tröttare än nånsin och inte sällan börjar vi prioritera om vårat liv tack vare all eftertanke som kommer av all alena tid.

Vill vi verkligen leva så som vi trodde att vi ville för 10 år sen? Nej, kanske inte. Och hur ska en människa kunna komma fram till den slutsatsen om hon är omgiven av distraktioner hela sin vakna tid? Det går inte.

När vi ger oss själva ensamhet byggs vår egen energi upp. Vi får ett större fält runt kroppen. Våra kanaler kan öppnas. Vi kan få Samadhi upplevelser (spontant uppvaknande pga djup avslappning), jag har haft flera stycken. Jag har haft upplevelser där alla färger blev neon-starka, eller där mitt hjärta blev som en blomma där alla kronblad föll och hjärtat blev vidöppet, eller där jag blivit ett med allt, eller av total flow i synkronisitet, jag har även haft upplevelser med Rymdfolk av många olika slag och lucida drömmar. Och jag är övertygad om att vårt sinne vill ge oss djupa andliga uppvaknanden men att våra distraktioner är i vägen för den sinnes kvalitén.

Jag skulle säga att kvalitén på dina tankar och visioner beror på mängden ensamhet du givit dig själv. Med ensamhet kommer integritet. Med ensamhet kommer klarhet. Med ensamhet kommer styrka.

Varför är ensamhet så jobbigt?

Det som händer när vi är ensamma är först att sinnet börjar rena sig själv. Den ser ett gyllene tillfälle att börja tömma sig själv från allt skräp som fanns i sinnet. Detta sker genom att allt det jobbiga vi sopat under mattan i vårt inre, börjar pocka på. Vi börjar grubbla, får upp ångest, rädsla, panik, vårt förflutnas mörka minnen, misslyckanden och katastrofer kommer tillbaka glasklart. Vi famlar genast efter distraktioner för att återigen, sopa allt under mattan. Resultatet blir att vi vandrar runt som stoppade korvar, fulla med obearbetade negativa känslor som skapar ett tryck inom oss och i slutändan, sjukdomar.

Varför dricker nyskilda så mycket lådvin? För att de törs inte möta allt jobbigt som kommer väl i den nya, ensamma lägenheten.
Varför är vissa människor alltid så enormt upptagna? För att de springer ifrån det jobbiga inombords.
Varför måste vissa resa hela tiden? För att de är beroende av att byta miljö då den gamla miljön innehåller dåliga minnen.
Varför blir vissa arbetsnarkomaner? De känner sig otillräckliga och försöker bevisa att de är tillräckliga med sina prestationer.
Varför skaffar vissa så många barn? På så vis slipper de vara ensamma.
Varför tröstäter vi? När vi är dästa och trötta av all mat sövs sinnet ner.
Varför pratar vissa tvångsmässigt? För att slippa höra sina egna tankar.
Varför blir vissa beroende av sex och porr? För att släppa ut det emotionella trycket som onekligen kommer byggas upp igen.
Varför fäster många sån vikt vid nyheter? För att slippa fokusera på sin egen sanning.
Varför är vissa så rastlösa? För att de har ångest i kroppen.

När sinnet har renat sig efter viss tid av ensamhet, börjar något nytt hända. Vi hittar en ny avslappning. Vi saktar ner. Vi gör det som kallas #slowliving. Vi omprioriterar. Vi omvärderar. Vi har så stark integritet att vi inte dras med i masspsykoser från tidningarnas skriverier. Vi sätter våra behov först. Vi behöver inte distrahera oss tvångsmässigt längre. Vi kan skapa istället. Vi upptäcker att vi är mer effektiva när vi saktat ner. Vi får mer gjort. Vi njuter mer.

Få hjälp på traven med Ensamheten

Hej vännen! Jag heter Karolina och är Emotion Code givare, utbildad av Dr Bradley Nelson. 

Det kan hjälpa att ta några Emotion Code sessioner på temat ”ensamhet” för att tömma ut det som finns där, eller så gör vi en ännu djupare behandling genom att ta bort din Heart Wall som håller mängder av förtryckta energier så du kan få tillbaka lugnet och balansen inom sig igen. Då kan du börja komma in i djup avslappning och livskvalitet utan att där först måste komma ångest, rädsla och panik till ytan.

Emotion Code är ett verktyg för att släppa på tunga energier som håller oss nere. Ju mer tunga energier vi får bort från vårt energifält / kropp, desto klarare blir vi i tanke, ord, handling och med det följer även livet och hur andra bemöter en. Tunga energier som sorg, depression, ångest, oro, svek etc blockerar flödet i kroppen / livet och tar mängder av vital energi från oss. Att få bort dem är avgörande för vårt mående.  

Hela behandlingen sker på distans. Jag jobbar med kinesologi där jag skannar kroppen efter de negativa energier som fastnat. När jag är färdig efter med behandlingen, mejlar jag dig igen ett resultat med vad jag funnit. Ditt undermedvetna vet exakt vad som är felet och vad som är lösningen och det är på det undermedvetna och på cellnivå jag jobbar med min behandling. 

Klicka här för att mejla mig din beställning, så bokar jag in dig eller om du har några frågor! Vi hörs snart.